Historia

Nyheter från FNB

Många generationer har hunnit höra detta bekanta begrepp i radion. Ja, Finska Notisbyrån är bland den stora allmänheten känd framför allt för sina radionyheter. Nuförtiden sänds FNB:s nyheter inte längre på Rundradions kanaler. På många kommersiella kanaler fortsätter FNB:s radionyhetsverksamhet.

FNB har ändå alltid varit mycket mer än bara radionyheter. Hela bolaget uppstod tiotals år innan radiosändningar ens existerade i Finland. Vad har FNB då egentligen varit?

Den unge telegraftjänstemannen och journalisten Woldemar Westzynthius såg på 1880-talet en marknadsnisch: Finland saknade en nyhetsbyrå. Varje tidning skaffade då själv alla sina nyheter. De stora tidningarna kunde till och med ha råd med utrikeskorrespondenter. Små tidningar tog däremot sina inrikes- och utrikesnyheter från de stora tidningarnas spalter, mer eller mindre föråldrade.

Westzynthius grundtanke var att “en dagstidnings kanske viktigaste uppdrag är att så snabbt och noggrant som möjligt berätta om alla händelser som är viktiga i det offentliga livet eller för tidningens läsare”. Eftersom Finland redan hade ett ganska täckande telegrafnät kunde en byrå enligt honom sköta nyhetsanskaffningen för tidningarnas räkning. Tanken var i sig inte Westzynthius egen; exemplet tog han från Europa.

Westzynthius fick tillstånd att börja distribuera nyheter till tidningarna med telegraf, och den 1 november 1887 inledde Finska Telegrambyrån sin verksamhet. Detta datum anses också vara början på Finska Notisbyråns verksamhet.

Westzynthius projekt föll i god jord och byrån hade snart en stor del av de finländska dagstidningarna som kunder. Telegrambyråns första inrikesnyhet den 1 november berättade om Finska Hushållningssällskapets årsmöte som hölls i Åbo. Den första utrikesnyheten handlade om att sångerskan Jenny Lind dött i London. Nyhetsbyråns uppgift blev därmed att producera nyheter och förmedla dem till tidningarna. Detta är fortfarande grundvalen i FNB:s verksamhet.

Svårt under ofärdsåren

Finska telegrambyråns arbete var ändå ingalunda en dans på rosor. Kritik riktades mot byrån för att viktiga nyhetshändelser blev obevakade. Westzynthius sålde byrån 1894 och koncentrerade sig på andra aktiviteter. Också under den nya ägaren Uno Wasastjerna hade byrån det svårt. Tidningar lades ned under ofärdsåren och år 1902 stod Finska Telegrambyrån i tur. Orsaken till nedläggningen var främst att byrån hade brutit kontakten med telegrambyrån i S:t Petersburg. Wasastjerna lät sig emellertid inte nedslås. Han köpte Suomen Uutistoimisto, som hade grundats några år tidigare, och fortsatte med det arbete som hans nedlagda byrå hade startat.

På 1910-talet fanns det två andra nyhetsbyråer i Finland, Sanomalehtien tietotoimisto och Itä-Suomen Uutistoimisto. Konkurrensen var hård och snart stod det klart att den finländska marknaden inte var tillräckligt stor för tre nyhetsbyråer. År 1915 slogs Suomen/Suomalainen Uutistoimisto och Sanomalehtien tietotoimisto ihop. Den nya byrån fick namnet Finska Notisbyrån (FNB).

FNB:s aktier ägdes av privata medborgare. Genom en komplicerad operation blev aktiebolag som ägdes av dessa medborgare delägare av bolaget. I praktiken ägdes FNB av fyra stora tidningshus.

FNB:s verksamhet avbryts

Revolutionerna i Ryssland år 1917 försvårade FNB:s arbete. FNB:s kontakter med utlandet var länge i praktiken brutna. Den största motgången var inbördeskriget i Finland som började i januari 1918. FNB:s verksamhet lades då ned helt och hållet. På våren samma år fortsatte redaktionen arbeta under svåra förhållanden. Hela byrån var nedläggningshotad men ägarna beslutade att försöka ännu en gång.

I det här skedet inledde FNB också ett tätt samarbete med statsmakten. Redan sommaren 1918 hade FNB fungerat som den nya statsledningens språkrör i utlandet. Grundandet av Suomen Virallinen Uutistoimisto, Finlands officiella nyhetsbyrå, ändrade emellertid läget och FNB tvingades skära ned sin verksamhet ytterligare. Den officiella nyhetsbyråns verksamhet upphörde emellertid fort. Också Itä-Suomen Uutistoimistos verksamhet blev snart olönsam. Därmed hade FNB inte längre några verkliga konkurrenter på nyhetsfältet.

En betydande milstolpe i relationerna mellan FNB och statsmakten var ett avtal år 1920 om att byrån fick distribuera statsrådsnyheter till tidningarna. Genom avtalet fick FNB ensamrätt till statsrådsnyheterna. Avtalet följs fortfarande till lämpliga delar, men ensamrätten har slopats för decennier sedan.

Bidrag från staten

Även om FNB inte längre hade några egentliga konkurrenter var verksamheten inte lönsam. Ägarna ville inte göra betydande satsningar på byrån. FNB led av ständig penningbrist och tvingades upprepade gånger höja sina taxor. I flera årtionden fick byrån ett statligt bidrag. På 1950-talet ändrades “bidraget” till en “ersättning” för tjänsterna till staten. De relativt nära relationerna mellan FNB och staten har varit orsaken till att FNB har upplevts som en “halvofficiell” nyhetsbyrå.

År 1926 är viktigt i FNB:s historia. Rundradion inledde sin verksamhet, och enligt förebild från utlandet fick den nationella nyhetsbyrån sköta radions nyhetsverksamhet. Till en början var det radions uppläsare som läste upp nyheterna, senare FNB:s egna journalister. En del av de senare har blivit legendariska radioröster, speciellt bland den äldre befolkningen. Rundradion inledde sina egna nyhetssändningar år 1965. Vid sidan av dem sändes FNB:s nyheter på Rundradions kanaler ända till 2000-talet. Rundradions nyhetsserviceavtal med FNB upphörde i slutet av året 2006. 

Rundradion blev också delägare i FNB med en liten andel på 1940-talet. Då utvidgades bolagets ägarbas också på andra sätt. Följande gång utvidgades ägarbasen på 1960-talet. FNB har ändå alltid huvudsakligen ägts av privata tidningshus.

Legendariska chefer

FNB har haft en rad legendariska chefer. Filosofie doktor E. A. Berg ledde byrån från år 1927 till 1960. Under hans period etablerade sig FNB som den finländska pressens tillförlitliga tjänare. Legendarisk var också Bergs efterträdare politices magister, kommodor Kullervo Killinen. Den kanske mest betydande förändringen under hans tid var att FNB fick en utrikesredaktion. Dittills hade FNB fått sina utrikesnyheter främst på svenska genom den svenska nyhetsbyrån TT. Från och med 1960-talet har FNB fått sina utrikesnyheter direkt från internationella nyhetsbyråer.

FNB:s teknisk utveckling

FNB:s tekniska utveckling har gått hand i hand med utvecklingen i kommunikationstekniken. Under en lång tid var telegrafen nyhetsförmedlingens kanal. Med telefontekniken kom utrikessamtalen på 1920-talet. Följande årtionde förde med sig den trådlösa teleprintern Hell, som ändå var ett opålitligt verktyg. På 1940-talet slog kabelteleprintrarna igenom i nyhetsbranschen.

Att distribuera nyheterna till kunderna var ändå långsamt och mödosamt. Huvudstadstidningarna hade stor nytta av att sändebud rörde sig i staden och förde nyhetsarken till kunderna. I resten av landet distribuerades nyheterna bland annat genom FNB:s lokalredaktioner. Till exempel på 1950-talet fick de största kunderna nyheterna via teleprinter. Mindre kunder tog emot nyheterna per telefon. Några tidningar fick nyhetsarken levererade med buss.

Datateknikens hisnande framsteg började märkas på 1970-talet. Nya datorer gjorde sändningshastigheterna allt större. En stor nyhet var också fjärrsättningen. Tidningarna fick nyheterna färdigt satta på FNB:s linjer.

FNB:s journalister fick sina första bildskärmar i mitten av 1980-talet. Misstron mot de nya arbetsredskapen var ändå stor. Därför kom arbetsgivaren och arbetstagarna överens om en separat bildskärmsersättning.

OS-året 1952 kunde man lyssna på FNB:s nyheter genom att ringa ett nummer med telefonnyheter. Senare spreds denna service ytterligare. Nuförtiden är mobilnyheter och olika slag av nätnyheter vardagsmat.

En tillförlitlig nyhetsbyrå

FNB har genom tiderna förknippats med tillförlitlighet. Tidigare ansågs en nyhet mer tillförlitlig om den lästes upp i FNB:s studio än i Rundradions studio. FNB:s radionyheters något gammalmodiga stil under gångna decennier torde ha bidragit till intrycket. Bakgrunden till tillförlitligheten har ändå varit att FNB undvikit att ta ställning i sina nyheter. Detta har å andra sidan inneburit att FNB:s nyheter ibland ansetts något torra.

Några gånger har FNB:s tillförlitlighet satts på prov. Det handlar emellertid om undantag. FNB råkade i onåd hos statsrådet i mars 1940, i slutskedet av vinterkriget. På order av Berg meddelade FNB svenska TT att man fått veta att riksdagens utrikesutskott sannolikt hade godkänt Sovjetunionens villkor för fred. Finlands delegation förhandlade då ännu i Moskva. Berg och två journalister dömdes för landsförräderi. Domarna lindrades så att bara Berg slutligen fick en fängelsedom: han satt två månader i fängelse.

FNB råkade också i blåsväder under generalstrejken i mars 1956. FNB:s radionyheter var den enda kanalen där allmänheten fick veta något om strejkläget. Speciellt den politiska vänstern kritiserade FNB för att vara partiskt. Den socialdemokratiske statsministern K. A. Fagerholm var inte nöjd med FNB:s agerande. Det är uppenbart att kritiken inte var obefogad.

En tredje stor kontrovers inträffade år 1998 då FNB i sina sportnyheter rapporterade om bruk av dopning i det finländska skidlandslaget. Det var en av årets mest uppseendeväckande nyheter. FNB förlorade rättegången om nyheten eftersom byrån inte kunde bevisa påståendet. Fallet ledde till en aldrig tidigare skådad kritik mot FNB. Kritiken mildrades emellertid efter dopningsfallen i VM i Lahtis år 2001.


FNB – Albertsgatan 33 – 00180 Helsingfors – Tel. (09) 695 811